Tips

Han äcklas av kvinnan bredvid honom, men 2 timmar senare ångrar han att han tänkte tanken!

Han äcklas av kvinnan bredvid honom, men 2 timmar senare ångrar han att han tänkte tanken!

Det här är en historia om en mans möte med en otrolig kvinna, som på en flygtur förändrar hans värderingar totalt. Det börjar som en vanlig flygning mellan Tokyo och Hong Kong. När mannen sätter sig i flygstolen, sätter sig en kvinna bredvid honom. Han blir upprörd, för plötsligt har hans värsta farhågor besannats. Vi vet inte om denna berättelse har något sanningsenligt i ryggen, men budskapet är lika viktigt ändå.

Поделиться в FacebookDela på Facebook!

Det här är en historia om en mans möte med en otrolig kvinna, som på en flygtur förändrar hans värderingar totalt. Det börjar som en vanlig flygning mellan Tokyo och Hong Kong. När mannen sätter sig i flygstolen, sätter sig en kvinna bredvid honom. Han blir upprörd, för plötsligt har hans värsta farhågor besannats. Vi vet inte om denna berättelse har något sanningsenligt i ryggen, men budskapet är lika viktigt ändå.

Här är historien…

loading...

Bilden har inget med artikeln att göra.

— Hej! Hur mår du?, sa kvinnan leende, när hon satte sig bredvid mig. Hon var tvungen att röra sig mycket långsamt, och fyllde ut hela sitsen till den grad att hennes kropp tryckte på radioknapparna på armstödet.

Hon gjorde sig själv bekväm och lade sin enorma arm på vårt gemensamma armstöd. Hennes massiva kropp fyllde upp hela utrymmet kring om oss. Jag såg mig själv krympa bredvid henne, som om jag inte längre existerade.

Jag gjorde en en grimas av avsky och vände mig mot fönstret.

Hon vände sig till mig och hälsade på mig igen med en glad och varm röst. Hon tittade på mig, och hag kände mig tvungen att vända mig om för att titta på henne också.
— Hej, sa jag motvilligt.

Jag vände mig om och fortsatte att titta ut genom fönstret. Jag var på dåligt humör, och tänkte på den långa flygresan som skulle vara högst obehaglig med detta monster bredvid mig.

Hon gav mig en knuff med armen, som såg ut som en skinka.
— Jag heter Laura. Jag är från Storbritannien. Och du? Japan?
— Malaysia, svarade jag spydigt.
— Åh, jag ber så mycket om ursäkt. Accepterar du min uppriktiga ursäkt? Kom igen, vi skakar hand. Om vi måste spendera sex timmar bredvid varandra i detta plan kan vi lika gärna göra det som vänner, eller hur?
Hon flyttade sin hand mot min. Jag tog motvilligt i den, och sa fortfarande inte ett ord.

Laura ignorerade mitt mycket kalla kroppsspråk och började prata med mig. I en mycket lättsam ton talade hon om sin resa till Hong Kong dit hon skulle för att hälsa på några vänner. Hon radade upp hela listan med saker hon skulle köpa åt sina elever på internatskolan där hon undervisade.

Jag svarande enstavigt på dessa frågor. Mitt orubbliga ansiktsuttryck visade mitt missnöje, men hon skadade bara på huvuden när hon kommenterade mina svar. Hennes röst var varm och hon såg eftertänksam ut. När måltiden delades ut var hon vänlig och hjälpsam nog att maka lite på sig, vilket gjorde att jag hade tillräckligt med utrymme för mig själv och min bärbara dator.
— Jag kommer inte slå dig med min elefantstorlek”, sade hon med största uppriktighet.

Till min förvåning hade hennes ansikte gått från att se hiskeligt ut till att ståla av leende och inspiration. Jag kunde inte låta bli att vara på min vakt.

Laura var en person som ville prata om mycket. Hon kunde allt från filosofi till vetenskap. Det gjorde de minst obetydliga föremål till en intressant sak att studera. Hennes kommentarer var både humoristiska och inspirerande. När vi började diskutera kulturerna blev jag positivt överraskad av hennes smarta kommentarer och tankeväckande analys.

Under vårt samtal, lyckades Laura och hennes skämt alltid få besättningsmedlemmarna att skatta högt och glatt.

När en värdinna kom för att städa undan våra tallrikar, släppte Laura några skämt om hennes vikt. Värdinnan rodnade, fnittrade och sa: ”Tack vare dig har jag verkligen en mycket bättre dag.”

Laura lyssnade på flygvärdinnans viktproblem i ett par minuter och gav henne några tips. Tacksam, sa värdinnan:
— Jag måste jobba, men jag kommer tillbaka och du kommer prata.

— Har du funderat på att gå på diet själv?, frågade jag Laura.
— Nej, svarade hon. Jag har arbetat hårt för att se ut såhär. Varför skulle jag ville ge upp?
— Är du inte orolig för hjärt- och kärlsjukdomar som är kopplade till fetma, svarade jag.
— Inte alls. Du blir bara sjuk om du hela tiden oroar dig för din vikt. Man ser bantningsreklam som säger ”Gå ned i vikt för att känna dig fri”. Det är skitsnack! Vi är fria från och med det ögonblick vi mår bra, eftersom vi är vi varje dag på året oavsett hur vi ser ut. Varför skulle jag vilja slösa min tid på att banta när jag har så många vänner jag kan spendera min tid på? Jag äter hälsosamt och rör på mig regelbundet. Jag ser ut såhär för att jag föddes så. Livet är så rikt och det är meningslöst att slösa bort dagarna på att tänka på sin vikt.

Hon smuttade på sitt vinglas och fortsatte:
— Dessutom gör Gud mig så glad, att jag behöver en större kropp för att rymma all denna glädje. Varför ska jag gå ned i vikt om det innebär att jag förlorar all min lycka?
Förbluffad av hennes svar, slapp jag ur mig ett litet skratt som skvallrade om hur obekväm jag också kände mig.

Laura fortsatte:
— Folk ser mig ofta som en kvinna med stora bröst, stora lår och stor rumpa. De tror inte att någon människa kommer bry sig om att titta på mig på gatan. De ser mig som lat. De tycker att jag är för lat för att flytta på mig och som att jag inte har någon stark vilja. Allt det är fel.
Hon räcker glaset till en förbipasserande besättningsmedlem.
— Mer av detta magnifika vin, tack.
Hon log sockersött till värdinnan.
— Tack. Ni i besättningen gör så mycket bra. Gud välsigne er alla.

Hon vände sig återigen till mig.
— Faktum är att jag mår bra inuti. Jag flödar av så mycket energi att andra människor misslyckas med att hänga med mig. Detta överflöd av kroppsmassa är bara där för att bromsa mig. Annars skulle jag hela tiden springa ifrån alla andra.
— Springer män efter dig?, frågade jag skämtsamt.
— Det gör de naturligtvis. Jag är lyckligt gift, men män fortsätter att uppvakta mig. De flesta har problem i sitt förhållande och behöver något de kan anförtro sig åt. Av någon anledning tycker de om att prata med mig. Ibland tror jag att jag skulle ha blivit äktenskapsrådgivare snarare än lärare!

Tankfull, tystnar hon i ett par sekunder innan hon fortsätter:
— Du vet, relationen mellan män och kvinnor är verkligen komplicerat. Kvinnor är beroende av män som kallar dem ”älskling” tills de upptäcker att de ljög för dem. Då vänder de sig till fler idiotiska killar! Män älskar kvinnor och ser dem som sin själsfrände, tills de tar en snabb titt på sitt kontoutdrag och sedan är kvinnor lika med djävlar med högafflar i deras ögon.

Den fängslade diskussionen jag hade med Laura gjorde verkligen flygresan roligare. Jag var också fascinerad över hur den hade lockat med människor. I slutet av flygningen stod nästan halva besättningen i gången bredvid oss och skrattade åt Lauras skämt. Passagerarna runt om oss märkte också av denna nästan festliga stämning. Laura var i centrum och fyllde kabinen med en underbar värme.

loading...

Bilden har inget med artikeln att göra.

När vi sa adjö vid Hong Kong Airport Kai Tak, såg jag henne mötas av en stor grupp vuxna och bedårande barn. De såg alla nöjda ut, och omfamnade Laura i en stor kram. Hon vände sig om och gav mig en blinkning.

Jag insåg då att Laura var den vackraste kvinna jag någonsin träffat.

Поделиться в FacebookDela på Facebook!